Hunden – Människans bäste vän
Ett av de allra vanligaste uttrycken som vi använder i vår vardag lyder som rubriken säger: hunden – människans bäste vän. Vi reder ut lite hur det har kommit att bli så.Sett rent biologiskt så är hunden samma djurart som vargen, vilken vi inte har som något husdjur. Det finns alltså någon slags skillnad mellan hunden och vargen. I en artikel på SVT så läser vi att det är två grundläggande skillnader – dels att nervsystemet påverkar beteendet, men framförallt så är det en ny upptäckt man gjort angående skillnader i genetik som gör att man nu finner svar om hundens historia.Den stora upptäckten handlar om att hundens genetik gör det möjligt att tillgodogöra sig mänsklig föda, något som inte vargen kan. Hunden har en gen som kallas för amylasgenen, vilken avgör förmågan att bryta ner stärkelse, en kolhydrat som finns i exempelvis pasta och potatis. Detta förklarar att vissa typer av vargar för drygt 10 000 år sedan (det man kallar för urhundar) kunde närma sig och leva i symbios med mänskliga byar. Enligt SVT:s artikel så kan man därför dra slutsatsen att hunden uppstod kring den tid som människan blev jordbrukare.De vargar som uppenbarligen kunde genomgå denna genetiska förändring kunde således börja tillgodogöra sig den mänskliga födan och faktumet att de närmade sig människan när de började leva i utkanten av byar och hus – för att leva på människans matrester, gjorde att vissa så småningom till och med blev vänner med människan och lät sig tämjas och fungera exempelvis som vakter mot vargar och de som var att betrakta som vildhundar.Denna symbios skapade en relation likt den vi idag känner igen – hunden får föda och omsorg av människan och hunden är i utbyte tama, beskyddande och lojala mot den som föder sig. Lite grovt uttryckt alltså. Det har förstås utvecklats med åren, och hundar är som vi vet idag också gosiga och sociala – inte bara för att de är hungriga.